Skivrecension: Asylum - Disturbed
ASYLUM (2010) - Disturbed
Reprise Records
Ett år efter att Chicagobandet Disturbed släppt sitt femte album, Asylum, bestämmer jag mig för att ge skivan en chans. Disturbed har sedan deras debutplatta The Sickness varit ett av mina favoritband, även om jag tycker att de börjar få slut med idéer och det som tidigare var nytt och fräscht är numera en axelryckning. Är Asylum ett undantag eller kör Disturbed fortfarande på säkra kort? Det finns bara ett sätt att ta reda på det.
Första intrycken av albumet är lite av en axelryckning. Disturbed aldrig har varit bra på att tänka ut intressanta låttitlar eller välja kreativa omslag, egenskaper som helt klart kan förbättras inför nästa skivsläpp. Men trots ett intetsägande skivomslag och ointressanta låttexter är det väl ändå insidan som räknas. När jag trycker på play försöker jag hålla mina förväntningar nere, även om jag såklart vill bli överraskad. Första spåret, Remnants, är ett instrumentalt introspår och sätter stämningen inför vad jag snart kommer få höra. Dan Donegans gitarrslingor är lika mystiska som bra. Remnants tonar sedan in i Asylum och albumet tar rejält med fart. Ljudkvalitén är vass och alla instrument hörs klart och tydligt. Mike Wengrens trumspel har sedan bandets start varit av toppklass och hans arbete med baskaggarna är mycket intressant att lyssna på. Detta märks särskilt under det sista spåret, Innocence, som även är albumets bästa.
Efter första genomlyssningen är jag lite kluven. Visst, det är Disturbed och det låter bra trots några mindre intressanta spår. Men jag har redan hört det här, det känns inte nytt. Det skulle lika gärna kunnat vara b-sidor från deras tidigare skiva Indestructible. Men efter ytterligare genomlyssningar börjar jag uppskatta albumet mer och mer. Även om jag anser att Disturbed skulle behöva förnya sig är det absolut inget fel på skivan och de har fortfarande kvar några ess i rockärmen. Det är en helt klart godkänd skiva, med en ”In the face” attityd som bara Disturbed kan lyckas med. Tvångströjor har aldrig varit hetare.
+ Låtarna The Animal, Serpentine och Innocence, Mikes trumspel, introspåret Remnants
- Tråkigt skivomslag, aningen enformigt, förutsägbara melodier
