Veckans planer!
Min uppdatering här har inte varit den bästa under den senaste tiden. Dels har jag inte orkat men jag har även fått många nya skivor som jag håller på att lyssna igenom. Planerar därför att lägga upp tre recensioner denna vecka på nya skivor från augusti/september. Vilka det blir, det får ni se.
45
För tillfället sitter jag och kollar på live framträdande av diverse band på Youtube. Det börjar med att man bara ska se en video, men slutar självklart med att man suttit flera timmar och kollat på videos. En låt som jag riktigt fastnade för denna kväll är 45 med Shinedown. Brent (sångaren) har en sån skön röst, både när han pratar och sjunger. Den akustiska uppsättningen av låten är perfekt. Underbart framförande av en underbar låt. Take a look!
Sound Of Muzak
Efter att ha tittat på årets upplaga av Idol två kvällar i sträck har jag tillslut insett vilket fullkomligt värdelöst program det egentligen är. Visst, jag har aldrig riktigt varit ett fan av Idol men nu får det vara nog. Så kallade "musikprogram" som Idol, True Talent, The Voice och all annan skit som finns där ute är anledningen till att dagens musikindustri till stor del består av masstillverkad hjörndöd pop vars enda syfte är att åstakomma någon form av popularitet samt att tjäna pengar. Dessa program förespråkar dessutom att allt handlar om att vinna eller försvinna. Är man inte känd och framgångsrik är man misslyckad. Att man sedan är så idiotisk att man låter utseendet avgöra hurvida personen ska gå vidare eller inte är bortom min förståelse.
I musikens värld kan man inte tävla. I musikens värld spelar inte utseendet någon roll. I musikens värld existerar inte ord som pengar, popularitet eller framgång. Det enda som spelar någon roll är att man är lycklig med det man håller på med. Musik skapar man för sin egen skull, inte för att få bekräftelse eller för att tillfredställa någon annan.
Jag knyter ihop säcken med en låt av de mästerliga Porcupine Tree. Ifall du som läsare inte hört talas om dem, I don't blame you. Men jag hoppas att du, efter att ha lyssnat på låten, kan skilja på musik och "musik".
"One of the wonders of the world is going down"
Con Clavi Con Dio
Ghost var mycket bra, väldigt stämningsfullt. Det började med att hela scenen täcktes av rök och ljuset dämpades. Därefter kom en och en av medlemmarna in på scen, alla iförd i munkkåpor. Sist av alla kom sångaren in med en svart och röd påvedräkt med tillhörande hatt. I hans hand hade han rökelse. Som jag sa till Amanda: "Du kommer nog aldrig se något liknande". Vilket stämde helt.
Med endast en skiva i bagaget drog Ghost igång sin spelning. Efter ett orgel intro spelades det välbekanta introt i "Con Clavi Con Dio". Konserten höll mycket bra klass, även om ljudet var en aningen för högt vilket gjorde att ljudet blev lite grötigt. Men grejen med Ghost är ju trots allt deras scenframträdande och där finns det absolut inget att klaga på. Scennärvaron är mycket bra och sångaren gör ofta gester med händerna och viftar med fingrarna precis som en satanistisk påve ska göra (eller?). Det finns inte så mycket mer att begära från en gratis spelning. Hela skivan spelades plus en cover av "Here Comes The Sun". Det bästa spåren var "Stand By Him", "Satan Prayer" och "Ritual", som bandet avslutade med innan de klev av scenen efter knappt en timme. Efter att ljuset på scenen släckts ner och orgeltonerna tonar ut börjar folk lämna området kring scenen. Vissa ska kanske vidare, andra ska kanske hem. Men vi går nog alla därifrån med ett konsertminne värt att minnas.
Låtlista:
Intro
Con Clavi Con Dio
Elizabeth
Death Knell
Satan Prayer
Stand By Him
Prime Mover
Genesis
Extranummer:
Here Comes The Sun (cover)
Ritual
PS. Jag önskade att jag hade några bra bilder att lägga upp, men jag hade bara en dålig digitalkamera med mig så bilderna blev därefter.
Nattliga ritualer
Inatt ska jag se bandet Ghost på festivalen Musikens Makt i Luleå. Jag upptäckte det av en slump när jag såg en affisch på stan igår och tänkte att jag borde passa på när det väl kommer några band hit till Norrbotten. Att det dessutom är gratis inträde är inte fel. För vi vet ju alla att gratis är gott.
Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av konserten men jag är nog säker att det kommer bli något utöver det vanliga. För vad är egentligen bättre än lite mysig satanistisk dödsmetall mitt i sommarnatten. Vill även tacka Amanda, min kära flickvän för att hon är villig att följa med som sällskap, trots att hon inte tycker om bandet speciellt mycket. Tack!
I väntan på lön...
...är jag inne på CDON och klickar mig fram. Är extremt sugen på att köpa Triviums senaste album In Waves som släpptes förra veckan. Men i brist på pengar just nu kan jag tyvärr inte göra det förens på fredag då min lön förhoppningsvis kommer. Jag har ganska höga förväntningar av albumet efter deras tidigare skiva, Shogun, som var en av mina favoritskivor under 2008/2009. Att första singeln dessutom skulle vara mycket bra hjälper inte precis mitt köpsug. Men på fredag, då ska det klickas!
Det finns en intervju med sångaren Matt Heafy på Ultimate-Guitar där han bland annat diskuterar skivan och kommande turnéer. Check it out here!
Matthew Kiichi Heafy aka Mr. Serious Face
Where Do My Bluebird Fly
En enkel låt i den kolsvarta sommarnatten. Impulsköpte skivan från Ginza förra veckan. Recension av den kommer mest troligt imorgon. Godnatt!
